Uppgift: Novell!

Min vän

Jag minns att jag fick stanna hemma när mamma och pappa åkte för att hämta Kalle. Det tog jättelång tid. Jag väntade länge i det mörka rummet alldeles ensam. Till slut kom de hem med lille Kalle. När jag såg honom för första gången visste jag att han var värd all min väntan. Han var så liten nästan lika liten som mig. Varje natt sov jag och Kalle tillsammans. Han hade alltid en arm runt min nacke och tummen på andra handen i sin mun.

Kalle växte och blev större. Ju större han blev desto mer saker gjorde vi tillsammans. Vi lekte, skrattade, sov, åt  och blåste ut ljusen på hans födelsedagstårta tillsammans varje år. Men så kom dagen då Kalle skulle börja skolan. Det var ingen rolig dag för jag fick inte följa med Kalle. Han var så ledsen att jag ville gråta. Men det blev bättre när Kalle kom hem efter skolan för då vi kunde leka igen.

När Kalle började tredje klass hade han många vänner han lekte med och vi lekte inte lika mycket som förut. Det var trist när jag inte kunde leka med Kalle men det gjorde inget för Kalle var så glad. Jag kände mig ensam men jag visste att Kalle aldrig skulle glömma bort mig och inte leka med mig igen. När Kalle var ledsen kom han till mig och vi lekte tills han blev glad igen.

I sjätte klass skulle Kalles kompisar sova hos Kalle och han ville inte ha mig i sitt rum längre. Han tyckte jag var för barnslig och ville inte leka ed mig mer. Jag kände att det gjorde ont inne i bröstet när han berättade det för mamma och pappa. Det var ingen rolig känsla. Sedan fick jag ligga i en låda i garaget och vänta tills Kalle skulle hämta mig igen, men det gjorde han inte. Jag var ensam i den kolsvarta lådan i det kalla garaget i flera år.

En dag kände jag att lådan rörde sig. Den öppnades och jag bländades av ljuset. Mitt i ljuset såg jag Kalle. Han var så stor nu, precis som pappa. Jag blev så glad att se honom och han var lika glad att se mig. Han tog med mig ut till trädgården och jag trodde att vi skulle leka, men så fick jag se alla dessa saker och människor som var där. Kalle satte mig på ett bord fullt med leksaker och där satt jag i flera timmar och såg på alla människor.

När solen var på väg ner började Kalle och mamma plocka undan från trädgården och jag blev glad för att jag skulle få leka med Kalle snart. Det blev inte alls så. Kalle stoppade ner mig i en annan låda men denna var öppen. Det kom en fin dam och tittade i lådan med en liten flicka. Flickan tog mig genast och berättade att hon hette Karolina och att vi skulle bli bästa vänner. Hon var så snäll precis som Kalle. Karolina ljög inte för mig, vi blev bästa vänner och gjorde allting tillsammans precis som jag och Kalle gjorde.

Bild: min nalle :)

Skriven av: Ranin