lördag 21 november 2015

Habib VS Sune

De flesta av er känner säkert till Sune, av Sören Olsson och Anders Jacobsson, men kanske inte lika många som känner till Habib, av Douglas Foley. Vi hade i uppgift att läsa Habib, meningen med livet" inför ett seminarium och ställa frågor till boken. Exempelvis: varför är boken skriven på ett talspråk med en dialekt? Är den lämplig att använda i undervisningen? o.s.v.

För er som inte läst Habib så handlar boken om en 10 årig kille som heter Habib och bor i en förort i Stockholm. Han skriver en dagbok om sitt vardagsliv och problem han stöter på. Han gillar en tjej men vågar inte säga det till henne. Han skäms över sina föräldrar och bråkar med sin bror. Det låter precis som Sune ju! Det som skiljer sig är att Habib har en annan kultur och bakgrund. Därför pratar han med en förortsdialekt som innehåller ord från andra språk.

Det blev en del diskussioner om bokens språk. Många tyckte att språket var olämpligt för skolan när det gäller stavning och grammatik. Men och andra sidan så skriver nästan alla elever på det sättet när de chattar med varandra.


Det enda som alla var eniga om i seminariet var att Habib är en glad pojk. Precis som Sune och Bert. Vi pratade om olika sätt att använda den boken i skolan och kom fram till att det är en bra bok att ha för högläsning och tystläsning. Jag skulle helst arbeta med både Habib och Sune och sedan låta eleverna jämföra karaktärerna. Meningen med den uppgiften är att både svenska och utländska elever ska se på saker ur andras perspektiv och samtidigt upptäcka att de inte är helt olika. Alla elever i den åldern blir kära och alla bråkar med sina syskon och skäms över sina föräldrar. Det mer likheter än skillnader. Sen kan det vara roligt att känna till andras kultur. De kommer få en helt annan syn på sina klasskamrater och förstå deras tänkande.

Kommentera gärna om ni inte håller med mig eller tycker att jag glömt nämna något viktigt!


Until we meet again! :)
Ranin

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar