Karin Berg: Så drabbar nerskärningarna mina elever!

Hittade detta på youtube idag. Jag förstår Karin och håller med henne till 100%. Politiker sitter på sina bekväma stolar och tror att de vet hur det är i skolorna och hur lärare borde arbeta för att elever ska prestera bättre i bland annat PISA-undersökningarna. Samtidigt så vill de spara pengar! *Suck*

https://www.youtube.com/watch?v=eyrLC25zc0c&feature=youtu.be

Lärare är trots allt bara människor, inte bläckfiskar. Bara två armar att använda!

Ranin

Uppgift: Novell!

Min vän

Jag minns att jag fick stanna hemma när mamma och pappa åkte för att hämta Kalle. Det tog jättelång tid. Jag väntade länge i det mörka rummet alldeles ensam. Till slut kom de hem med lille Kalle. När jag såg honom för första gången visste jag att han var värd all min väntan. Han var så liten nästan lika liten som mig. Varje natt sov jag och Kalle tillsammans. Han hade alltid en arm runt min nacke och tummen på andra handen i sin mun.

Kalle växte och blev större. Ju större han blev desto mer saker gjorde vi tillsammans. Vi lekte, skrattade, sov, åt  och blåste ut ljusen på hans födelsedagstårta tillsammans varje år. Men så kom dagen då Kalle skulle börja skolan. Det var ingen rolig dag för jag fick inte följa med Kalle. Han var så ledsen att jag ville gråta. Men det blev bättre när Kalle kom hem efter skolan för då vi kunde leka igen.

När Kalle började tredje klass hade han många vänner han lekte med och vi lekte inte lika mycket som förut. Det var trist när jag inte kunde leka med Kalle men det gjorde inget för Kalle var så glad. Jag kände mig ensam men jag visste att Kalle aldrig skulle glömma bort mig och inte leka med mig igen. När Kalle var ledsen kom han till mig och vi lekte tills han blev glad igen.

I sjätte klass skulle Kalles kompisar sova hos Kalle och han ville inte ha mig i sitt rum längre. Han tyckte jag var för barnslig och ville inte leka ed mig mer. Jag kände att det gjorde ont inne i bröstet när han berättade det för mamma och pappa. Det var ingen rolig känsla. Sedan fick jag ligga i en låda i garaget och vänta tills Kalle skulle hämta mig igen, men det gjorde han inte. Jag var ensam i den kolsvarta lådan i det kalla garaget i flera år.

En dag kände jag att lådan rörde sig. Den öppnades och jag bländades av ljuset. Mitt i ljuset såg jag Kalle. Han var så stor nu, precis som pappa. Jag blev så glad att se honom och han var lika glad att se mig. Han tog med mig ut till trädgården och jag trodde att vi skulle leka, men så fick jag se alla dessa saker och människor som var där. Kalle satte mig på ett bord fullt med leksaker och där satt jag i flera timmar och såg på alla människor.

När solen var på väg ner började Kalle och mamma plocka undan från trädgården och jag blev glad för att jag skulle få leka med Kalle snart. Det blev inte alls så. Kalle stoppade ner mig i en annan låda men denna var öppen. Det kom en fin dam och tittade i lådan med en liten flicka. Flickan tog mig genast och berättade att hon hette Karolina och att vi skulle bli bästa vänner. Hon var så snäll precis som Kalle. Karolina ljög inte för mig, vi blev bästa vänner och gjorde allting tillsammans precis som jag och Kalle gjorde.

Bild: min nalle :)

Skriven av: Ranin 

Habib VS Sune

De flesta av er känner säkert till Sune, av Sören Olsson och Anders Jacobsson, men kanske inte lika många som känner till Habib, av Douglas Foley. Vi hade i uppgift att läsa Habib, meningen med livet" inför ett seminarium och ställa frågor till boken. Exempelvis: varför är boken skriven på ett talspråk med en dialekt? Är den lämplig att använda i undervisningen? o.s.v.

För er som inte läst Habib så handlar boken om en 10 årig kille som heter Habib och bor i en förort i Stockholm. Han skriver en dagbok om sitt vardagsliv och problem han stöter på. Han gillar en tjej men vågar inte säga det till henne. Han skäms över sina föräldrar och bråkar med sin bror. Det låter precis som Sune ju! Det som skiljer sig är att Habib har en annan kultur och bakgrund. Därför pratar han med en förortsdialekt som innehåller ord från andra språk.

Det blev en del diskussioner om bokens språk. Många tyckte att språket var olämpligt för skolan när det gäller stavning och grammatik. Men och andra sidan så skriver nästan alla elever på det sättet när de chattar med varandra.

Bild: http://www.douglasfoley.se/serien-om-habib/

Det enda som alla var eniga om i seminariet var att Habib är en glad pojk. Precis som Sune och Bert. Vi pratade om olika sätt att använda den boken i skolan och kom fram till att det är en bra bok att ha för högläsning och tystläsning. Jag skulle helst arbeta med både Habib och Sune och sedan låta eleverna jämföra karaktärerna. Meningen med den uppgiften är att både svenska och utländska elever ska se på saker ur andras perspektiv och samtidigt upptäcka att de inte är helt olika. Alla elever i den åldern blir kära och alla bråkar med sina syskon och skäms över sina föräldrar. Det mer likheter än skillnader. Sen kan det vara roligt att känna till andras kultur. De kommer få en helt annan syn på sina klasskamrater och förstå deras tänkande.

Kommentera gärna om ni inte håller med mig eller tycker att jag glömt nämna något viktigt!


Until we meet again! :)
Ranin

Författare på besök!!

Idag hade vi Kerstin Lundberg Hahn på besök. Skuggan i väggen, Lyckokakan och Vitas hemlighet är några av hennes barn- och ungdomsböcker. Hon föreläste om hur man skriver skönlitterära texter.

Kerstin pratade om att man skulle lära barnen att "spionera" på sin egen läsning. Alltså tänka efter vad de får för bilder när de läser. Vi visualiserar det vi läser ofta från våra minnen. Till exempel när Kerstin läste högt ur Skuggan i väggen för oss en bit om när flickan vaknade mitt i natten i sitt rum så tänkte alla på olika rum eftersom alla har olika rum som de varit i eller sett på tv.

Vi lärde oss också olika skrivstrategier för skönlitterära böcker.

Miljöbeskrivning

Beskriv inte alla substantiv med adjektiv t. ex. sängen har lila överkast och många kuddar, väggen har gråa, blommiga tapeter eller trappan är kort och har en matta. Låt läsaren få visualisera själv och hämta bilder från sin minnesbank. Det är det som händer när vi läser och får bilder i huvudet. Vi använder oss av minnen på saker vi sett eller ställen vi besökt. Beskriv med hjälp av sinnena istället! Känslor, syn, hörsel, lukt, smak. Hur känns sängen och tapeterna? Hur låter trappan när man trampar på den?

Så här blev min miljöbeskrivnings:

Jag springer iväg till det stora trädet vid den stora sandlådan där gungorna hänger och gömmer mig. när jag är där ser jag mig omkring. Jag ser den lilla gympasalen och basketplanen där barnen leker bredvid skolbyggnaden. Jag närmar mig trädet och lägger handflatan på den knotiga, kalla barken och tittar efter de andra och ser att någon gömmer sig bakom gympasalens tegelvägg. Jag andas och tittar ner och ser på sanden som låter när jag rör på mig och ser en liten kvist. sen hör jag att någon långt bort ropar: 1 2 3 jag panta mig själv!  

Gestaltning

Skriv inte att nån är trött eller rädd utan beskriv hur man är när man är trött och rädd. T ex. att man sträcker på sig och gäspar är samma sak som trött eller att någon är svettig i handflatorna och känner att det pirrar i magen är den personen nervös.

Så här blev min grupps gestaltning av känslor:

Miriam är på väg till skolan. hon skuttar fram på vägen och det riktigt spritter i hennes kropp. hon ser sig omkring och ett stort leende spricker upp i ansiktet och ett skratt bubblar upp när hon tittar på grodan som försöker hoppa upp på en sten.

Kan ni gissa vilken känsla vi beskrev? :)

Roliga övningar att göra med elever!

See ya! :)
Ranin

Poesi workshop

Fredagen den 6/11 hade vi Poesi Workshop som det kallas. Det låter tråkigt och de flesta studenterna, inklusive mig, gick och fundera på hur dagen skulle gå med ett så tråkigt ämne. När vi började skriva och göra roliga dikter så började allt bli mycket roligare. Vi skulle förbereda till workshopen med att välja en dikt som man tycker är bra eller intressant bara. Jag valde denna:

"Si, Världen är förklarad - i vetenskapens ljus

fördunstar all vår oro och smärta.

Nu är det inte lång mellan människornas hus

men långt emellan hjärta och hjärta."

(Nils Ferlin, ur Barfotabarn (1933))

Den korta dikten säger mig att vi människor är obekväma i sång vi inte kan förklara och förstå, och att vi blir fler och bor tätare ihop men vi har inga relationer till varandra.
När jag ändå läste dikter så fortsatte jag att läsa tills jag snubblade över denna roliga dikt som jag tyckte väldigt mycket om för den har humor och den stämmer med verkligheten.

"Ack, klättergroda lilla

Ihärdigt under årens lopp

från gren till gren du kravlat opp

Nu står du högt i buskens topp 

men luktar lika illa."

(Nils Ferlin, ur Från Mitt Ekorrhjul (1957))

Den är rätt rolig men den är djup i sin mening. För mig handlar det om människor som klättrar i samhällets "statusbuske" och vill hamna högst upp för att bli bättre än alla andra. Som Ferlin uttryckte det, men luktar lika illa, tolkar jag det som att de fortfarande är samma människor de har inte blivit bättre för att de har bättre eller högre status.

Vi fick lära oss att skapa korta, gemensamma dikter som blev riktigt roliga. Det var ett exempel på hur man kan arbeta med poesi i skolan med barn. Vi pratade lite om att använda dikter i musik. Hiphop musik är populärt bland elever idag och man kan använda sig utav det för att väcka intresse hos de.

Allt som allt var workshopen inspirerande och givande!

Adios! :)
Ranin