Under VFU-perioden har jag varit följt tre åk 6 klasser. De hade inte mycket konkreta material i till exempel matten. Men där emot hade de extra personal några gånger i veckan under mattelektionerna. Det anser jag är ett bra sätt att hjälpa eleverna genom att sätta in en extra resurs så de har större möjlighet att få hjälp. Framförallt de svaga elever som ibland missar genomgångar eller inte hänger med på dem. De får en extra genomgång med läraren då resursen är med resten av klassen. Ibland använder lärarna sig av appar eller videos i sin undervisningen för att förklara för eleverna. Detta märkte jag gjorde mycket skillnad. För det finns elever som inte hänger med när man bara pratar och skriver på tavlan. Vissa hänger bättre med när de för se någon film eller bilder.
Eftersom dessa 6:or är parallellklasser och väldigt nära varandra så jobbar min LLU och de andra klassföreståndarna tillsammans. De planerar, samtalar och utför samma ordning- och trivselregler för alla klasser. De backar upp varandra och hjälps åt. De är positiva till förändring och tar tag i nya projekt med en gång för att se om det blir bättre för eleverna. Fastän lärarna är ämneslärare så bryr de sig om eleverna.
De var mycket samarbete med lärarna och specialpedagogen. De hade möten och pratade ofta i fikarummet om hur det gick för elever som gick till specialpedagogen. De fick material så de svaga eleverna har något att jobba med som är anpassat för de. Lärarna anpassade också läxorna för elever med exempelvis dyslexi.
I en av klasserna går en elev med diagnosen ADHD. Han har en elevassistent som följer honom. Ibland kunde läraren efter genomgången gå in med den eleven i ett grupprum för att jobba med uppgifter istället för att alltid låta eleven och assistenten sitta med varandra. Jag frågade min LLU varför hon gjorde så ibland. Hennes svar var att den eleven behöver också känna att den får hjälp och uppmärksamhet av läraren. Den ska inte känna sig utanför och sakna förhållandet mellan elev och lärare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar